Okej. Hej. Studentpartajet hos Matilda var najs, fast det var många släktingar att hålla reda på. Bosse hade älskat det, haha. Runt tolv eller så drog vi till stan för att våldgästa ett "privat kalas" (som det så fint stod vid ingången) på Wasabryggeriet med Betty goes a go-go på scen. Och jag repade displayen på kameran, jomenvisstserru. Efter lite klurande kom det fram att skjutsen (eller ja, alla möjligheter till skjuts över huvud taget) inte kunde hämta. Kablaam in your face. Så det blev till att börja knata, men först en kaffe på Max, eftersom det var stört jävla kallt ute. Sedan promenixade vi hem till Hilda och jag slaggade på golvet. Det tog hundra år att somna, varför vette fan, för jag var trött som en gris.

Vaknade dagen därpå och skulle få skjuts av två åldringar, men jag "måste skynda mig, för dom står faktiskt och väntar". Så hurta, hurta, upp mot kiosken. Eftersom jag hade skavsår från gårdagens knatande så tog jag av mig skorna och gick barfota, allt för att det skulle gå snabbare. Meeen.. Sedan kom jag till ett parti av vägen där de snart ska lägga asfalt, där de hade grundat, eller vad man ska kalla det, med halvstora, vassa stenar. Heta som fan, eftersom solen låg på, men jag hade ju bråttom. Ingen tid att sätta på skor. Så när jag väl kom fram till bilen som väntade hade jag blåsor på hela fötterna. Vet inte om det var för att det var varmt, eller om det blev som någon slags konstiga skavsår, men ont kan jag lova att det gjorde (gör). Kom hem ordentligt, hängde upp hängmattan i solen och somnade bums. Mamma väckte mig för lite jordgubbar, och det kan man ju inte säga nej till.

Idag är det bättre med både migrän och fötter. Kan hända att jag drack för lite kaffe igår, skulle kunna vara så. Inte en enda kopp! Inte speciellt genomtänkt, typiskt mig. Men jag kan gå hyfsat på fötterna idag, mycket bättre än igår. Det är nog över på nolltid.
Nänuni, nu ska jag käka gubbar och häva koffein.


Dagens låt:
Ai no carrida - Quincy Jones